Begrepp är viktiga och definitionen av begreppen lika så. Även om vi alla tillskriver vår egen lilla tolkning av var begrepp så är de viktiga. Det är dessa som hjälper till att forma vår perception av verkligheten. Och det är med dessa vi beskriver vår historia, vår samtids skeenden, våra känslor, värderingar, önskningar, resonemang och förhoppningar. Därför är det viktigt att vi får definiera våra egna upplevelser själva och någonstans är det ganska kränkande om någon annan försöker definiera åt oss genom allehanda påståenden.
Det finns alltid en faktisk objektiv verklighet, vad som sagts och gjorts (om vi hade en filmkamera skulle vi få en objektiv version). Men det samexisterar alltid en subjektiv tolkning av verkligheten där vi använder våra egna känslor, tankar, begreppsinnebörder och erfarenheter för att sätta ord på något.
Den som har läst vittnespsykologi och har lite kännedom om hur hjärnan fungerar vet också att vad vi subjektivt uppfattar i vår omvärld är väldigt olika. En del ser kanske inte mannen med käpp som just passerade när vi talades vid medan andra såg honom. Och en del observerar inte mikrouttrycket av avsky som drog över vännens ansikte medan andra såg det. En annan del av detta är att hjärnan fyller i alla ”blanka punkter” med ett förväntat och ofta troligtvis scenario byggt på subjektiva erfarenheter. Ofta är det så att vår förväntan styr också vad vi ser av något, vi zoomar liksom in på det som vi tror. Vilket betyder att en del av det vi minns kanske inte finns med på den där objektiva videofilmen…
Men begreppen är viktiga. Hur viktiga de är skiljer säkert från person till person beroende på hur mycket fundering var och en har lagt ner i sin definition. Definitioner som innehåller ord att beskriva känslor är väldigt viktiga för mig. Men de är självklart också situationsbundna. Jag kan ju säga att jag älskar Ben & Jerry’s men jag älskar ju inte glassen på samma sätt som jag älskar mitt barn.
När det gäller den vänskapliga kärleken så kan jag säga att jag verkligen älskar mina vänner. Men definitionen vän för mig är någon som jag har en personlig och förtrolig relation till. Folk jag umgås med i olika sammanhang lever inte alla upp till den definitionen. De jag umgås med är ofta kompisar. De jag känner till men inte känner så väl, de är bekanta. Bekant kanske låter kyligt men ibland kan jag bli väldigt glad när jag möter ett bekant ansikte!
Men just när det gäller romantisk kärlek tycker jag att folk ofta är väldigt slarviga med orden. Kärlek är ju allra oftast en process, och därför är en känslotrappa ett bra sett att se det. Och det tar i olika fall olika lång tid att vandra upp för den trappan. Det är i min begreppsvärld en väldig skillnad på att vara attraherad och lite intresserad av någon, att svärma för någon, till att vara förälskad, till att vara kär och faktiskt älska någon. Och det som är allra svårast är timingen i trappan. För sista stegen måste ske hyfsat samtidigt som den man står i relation till.
Attraktion!
När jag var ung tonåring kunde mina svärmerier vara oerhört starka, men det var då när jag älskade mest på betryggande avstånd. Vilket kanske inte riktigt är riktig kärlek. Kär har jag bara varit några få gånger. Och det märkliga är. Fast än förhållandet är slut, och jag aldrig skulle ens gå i närheten av ett förhållande med den personen igen. Så älskar jag dem fortfarande på något sentimentalt sätt. Till och med dem jag bett fara och flyga! Och jag önskar dem allt gott!
För det sista steget, att älska någon, kräver att man känner någon ordentligt och har öppnat varandras hjärta. Eller som mitt livs allra största kärlek sa till mig medan han hulkade av gråt: ”Vi har på något sätt nyckeln till varandras hjärta du och jag Yasmin”. Och tårarna strömmade ner för mitt ansikte för han var (och förblir) en jubelidiot, som fattar det viktigaste men valde (väljer) någon annan! Och då han har nyckeln kommer jag alltid att älska honom. Men det är lite märkligt för jag har märkt, och till en början var jag så förvånad över det, att jag är fullt kapabel att leva i förhållanden och faktiskt älska någon annan. Detta är nog hjärtats hemlighet. Som om han har ett eget nogsamt förslutet rum i mitt hjärta, men resten av hjärtat kan möbleras och hysa någon annan.
Tillbaka till trappstegen. Om någon påstår något inom detta område som man själv inte har hunnit till kan det upplevas väldigt tokigt. I alla fall för mig. Jag har under sommaren fått sådana påståenden, ”du är ju kär i den”. Och min reaktion är både irriterad och en aningen förtvivlad i att bli pålagd skeenden som inte ännu har skett men kanske har potential att ske. Den här sommaren har jag varit attraherad, intresserad och svärmat. Kanske en aningen förälskad, eller okej då, stundvis ganska så förälskad. Men inte mer än så.
Saken är den att i varje trappsteg ryms förutsättningarna för nästa trappsteg. Och det är därför det blir så skrämmande (för vi vet ju att hur högre upp vi kommer destå mer ont gör det att ramla ner) medan det samtidigt är ganska underbart. Och så otroligt trist det är om man tagit något steg i trappan bara för att gå ner igen, ibland flera gånger för samma individ. Sårad stolthet, spruckna förhoppningar, tillbakavisade gryende känslor som dör i första frosten. Tror att ni alla har varit med om det någon gång och vet hur det svider. Ja, ja. Livet går vidare!
Till alla som precis som jag har gått ner för trappan nyligen vill jag bara säga: Borsta av dig dammet och gå vidare! Har personen ifråga inte förstått vad du har att ge, eller inte har förstånd att uppskatta det (eller inte förmåga att ta emot det) så är människan inte heller en värdig mottagare!
Och till alla dessa till mig uppvaktande män och kvinnor vill jag säga (och häromdagen såg jag att någon hade en bild av mig som skärmsläckare på sin telefon vilket känns ganska obehagligt på ett stalkersätt, även om det är lite sött på idol-fans-sättet) har jag inte visat något intresse så beror det på att det inte finns något och det kommer aldrig att uppstå något heller! Jag är övertygad om att det finns säkert många fina tjejer där ute som passar just dig! - Go out and get her!