När vi föds är vi inte oskrivna blad, vilket kan vara lätt att tro. Tvärtom så har vi en hel del förprogrammerat. Vår unika disposition som rymmer vår potential men också våra svagheter och begränsningar. Alla har vi olika förutsättningar, begåvningar och förmågor som vi föds med.
Sedan utvecklas och begränsas vår disposition på olika sätt under vår uppväxt. Om vi tillexempel skulle lida näringsbrist och i synnerhet brist på fett under de första två åren påverkas hjärnans utveckling och därför vår disposition av det. Vi kan utsättas för olika saker som hämmar eller undergräver vår förmåga och inte minst vår tilltro till oss själva. Vi kan leva i en verklighet som styrs av normer och värderingar som påverkar vad vi uppmuntras att utveckla osv.
Ja, det kan verkligen vara orättvist. Att en del föds med sån talang och begåvning. En del får av livet tillfällen och verktyg att utveckla den tillfullo medan andra kanske inte är så begåvade och andra som är ännu mer begåvade lever under en verklighet där kanske överlevnad är det enda som står på agendan. (Vem vet hur många genier, musikaliska underbarn och potentiella nobelprisvinnare som dör i svält, malaria eller kolera varje år). Och det kan tyckas orättvist att en del prinsessor lever förortsliv utan tjänare, slott eller apanage.
Faktum är att en alldeles normalbegåvad person kan utföra små mirakel i sin vardag. Du kan vara den som gör hela skillnaden för en annan människa. Och du kan vara den som gör någon glad i dag. Det kan vara din omsorg, dina uppmuntrande ord som gör någons dag! Det kan vara din kärlek som blir det viktigaste i världen för någon annan.
Att förvalta sitt pund handlar om att göra det absolut bästa av de förutsättningar som faktiskt råder, fast det är orättvisa. Jag kan inte rädda hela världen, men jag kan göra en betydande skillnad för en människa. Jag kommer kanske aldrig att få Polarpriset i Musik, men jag kan glädja någon med min sång.
Du som längtar efter riktig kärlek, är du beredd att älska och ta emot kärlek när den kommer? Eller vänder du den ryggen medan du tycker synd om dig själv och känner dig ensam och oälskad? Du är medförfattare till din egen historia! Därför måste du förvalta ditt pund, ta emot och göra anspråk på allt det goda, alla möjligheter som bjuds dig! Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är din skyldighet mot dig själv!
Jag vill uppmuntra dig som läser att förstå dels att du är viktig, du spelar vansinnig stor roll, om du bara vill. Du kan. Du är värd. Och det är du som bestämmer hur du ska förvalta just ditt pund!