WonderYazzs reflektioner

Läs först  Anknytning del 1

Nedan diskuterar jag kännetecknen för vuxna med otrygg-undvikande anknytning samt hur man kan lyckas i en relation med dem. Denna anknytningsstil går i engelskan under termen Dismissive Avoinant. Ungefär 15 - 25 % av befolkningen har den här anknytningsstilen. Men i Sverige har denna anknytninsstil ökat markant. 

 

Under experimenten såg dessa barn ganska oberörda ut när deras förälder lämnade rummet och de visade ingen känsloreaktion när föräldern kom tillbaka. Men inom barnen såg det väldigt annorlunda. De hade de starkaste mätbaral reaktionerna i form av hjärtslag, blodtryck och stresshormoner. Dessa barn har lärt sig att det är ingen idé att visa känslor. De har lärt sig att de har större chans till närhet och kärlek om de inte "är till besvär" för sina föräldrar.

 

Den otrygg-undvikande anknytningen är väldigt vanlig hos män med otrygg anknytning. Mycket skulle jag gissa beror nog på att den rimmar väl med den manliga könsrollen som pojkarna fostras in i, att de inte ska gråta, att de inte ska visa känslor osv. Jag gissar också att otrygg-undvikande anknytning är vanligare hos förstfödda som fått ett syskon i tidig ålder, då deras mammor av naturliga skäl behövt ägna mycket uppmärksamhet åt den nyfödda. Det finns såklart även många kvinnor som har den här anknytningsstilen men för enkelhetens skull beskriver jag den otryggt-undvikande som en han nedan.

 

Vad som händer när denna man hittar en partner är att han upplevs distanserad, stundom ointresserad, känslomässigt kall eller oberörd, och han tar ständigt ut distansen så fort han kommer lite för nära någon känslomässigt så tar han sjumilakliv bort. Detta då han är obekväm med att komma emotionellt nära någon. För honom upplevs intimitet som förlust av självständighet. Och de är alltid mer tankestyrda än känslostyrda. De har en medveten rädsla för att bli övervälmade av kärlek och närhet, att känna sig kvävda. Men de har en omedveten kanske ännu starkare rädsla för att bli lämnade. 

 

Bakom behovet av distans finns paradoxalt nog längtan till närhet men den är överskuggad av rädslan att bli sviken, bortstött, avvisad och övergiven. Och logiken dikterar att om man inte tillåter någon att komma för nära kan man inte heller bli besviken och sårad. Samtidigt finns det hos dessa individer, som alla andra, ett stort behov av närhet och kärlek.

 

Den otryggt-undvikande har dessa kännetecken i olika hög grad:

 

1, Håller sina starka känslor för sig själv.

Emotionellt försummad i barndomen av sin närmaste vårdare (oftast mamman) är den bakomliggande orsaken och det är ofta är traumatiskt för barnet. Att ha en mamma som inte kan eller vill möta barnets känslomässiga behov medför att barnet till slut inte längre signalerar sina känslor utan håller dem för sig själv. Dvs gömmer sina känslor från andra. I första ögonkastet kan blandas ihop med en trygg person med stark integritet men det är inte en fråga om integritet utan försvar. För att hantera sina känslor behöver dessa individer distans.

 

2, Undertrycker sina känslor.

Om man har lärt sig att se sina känslor och känslomässiga behov som en svaghet blir man duktig på att trycka ner sina känslor. Dessa barn lär sig tidigt att inte visa starka emotioner vare sig glädje eller sorg. De försöker sköta sig själv. Och man straffar sig själv (i hemlighet) om man visat sig för sårbar. Man blir väldigt obekväm med att visa sina känslor och bli sårbar och man tenderar att hysa förakt för dem som ger starka känsloyttringar eller vågar vara sårbara - då man upplever det som en svaghet. Dessa barn blir ofta skickliga på att undertrycka sina känslor och ibland så till den grad att de har svårt att identifiera sina känslor. Det kan liksom ta en stund innan de fattar vad de känner, men ofta intellektualiserar de sina känslor och har svårt att acceptera dem och intalar sig själv att de inte alls är vad de känns att vara.  Även och kanske i synnerhet starka positiva känslor som kärlek. För det är svårt för dem att lita på sina känslor då de som små inte fick sina känslor bekräftade.

 

3, Svårigheter att hantera känslomässig intimitet.

De tycker att det är svårt att uttrycka sina känslor i alla relationer. De håller gärna konversationen på en ytligare nivå och i en relation har ett mycket stort behov av egentid. De skyr emotionell närhet för att man är rädd att råka avslöja för mycket om sig själv. De brottas med att behöva andra människor. I kärleksrelationer blir partnern ofta förvirrad och ledsen och tar distansen personligt. Men det är bara en försvarsmekanism hos den otryggt-undvikande personen. Inte alltför sällan kommer den otryggt-undvikande individen att ta ut distansen varje gång någon kommer för nära och inte vilja ses igen förrän det gått en betryggande tid.

 

4, Extrema eller rigida gränser.

Det är vanligt att människor med denna anknytningsstil har många och strikta gränser. Som t ex hur mycket tid man spenderar med sin partner. Eller vägran att dela vissa inre känslor och tankar. 

 

5, Ytliga förhållanden.

De tycker att det är bekvämast att ha ganska ytliga relationer, oavsett sorts relation.

I en romantisk relation kanske de vägrar prata om saker som skulle kunna göra relationen mer seriös. Och i en vänskapsrelation kanske de vägrar gå in på djupare ämnen om sig själv, föra långa seriösa konversationer eller träffas ofta.

 

6, Stark självständighet.

De är ofta väldigt självständiga sedan mycket unga år då de har fått klara sig själv till hög grad. Och de kanske ser ned på människor som behöver andra i högre grad än de själva. Detta då barn som blir tvingade att vara för självständiga i tidig ålder utvecklar ett stor kapacitet av att klara sig själva och lösa problem på egen hand. De blir ofta kameleonter som klarar och kan föra sig i många olika miljöer. De har ett hemligt inre liv och får sin belöning i att erövra och hantera världen, att lyckas akademiskt och karriärmässigt eller inom exempelvis i idrottsliga sammahang blir viktigt. De sätter stort värde på den ytliga bekräftelse och beundran omvärlden ger.

 

7, Tillitsproblem

Om man inte fått den uppmärksamhet och omsorg man behövde som barn är det svårt att lita på andra genom livet. Även som vuxen blir det problematiskt att lita på även de närmaste relationerna. Och man har svårt med att både vilja ha och ta emot ömhet från andra. Rädslan att bli förskjuten eller övergiven i den nära relationen är stark men ofta skickligt förklädd. Inte helt ovanligt så saboterar dessa människor sina relationer själva, och blir den som lämnar för att slippa vara den som blir övergiven.

 

8, Kritiskt tänkande

De är väldigt kritiska och hårda i dömandet, i synnerhet emot sig själva, men även mot andra. De upptäcker snabbt fel och har svårt att acceptera inperfektion såväl hos sig själva som hos andra. Och fokus blir oftast på det som inte är tillräckligt bra, istället för på allt det som är jättebra.

 

Hur man kan skapa en nära relation med en partner med otrygg-undvikande anknytning (till skillnad från ovan som är psykologiskt väletablerad teori så har jag tänkt ut nedan själv).

• Ta det inte personligt! Som sagt. När din partner tar ut distansen och mer eller mindre lämnar dig ensam med dina känslor och ditt behov av bekräftelse är det lätt att ta det personligt, som att du inte duger. Men det där undflyende beteendet handlar inte om dig. Det är ett försvar från en människa som inte vet/klarar av bättre. Och som sannolikt är räddare än vad du är.

• Var konsekvent! Eftersom din partner har svårt att lita på dina känslor (och sina egna) är det viktigt att du är konsekvent. Att du står kvar fast han drar. Om du också drar dig undan sårad och rädd så kommer det göra det hela mycket svårare att mötas i känslomässig intimitet igen.

• Ha avsedd tid för förhållande-besiktning. Det klingar kanske mekaniskt och oromantiskt, men om ni är tillsammans så kom överens om en återkommande tid då ni diskuterar ert förhållande. Sätt upp bestämda samtalsramar för besiktningen där ni lyssnar på varandra. Låter varandra tala till punkt, lyssnar aktivt och lugnt, ställer följdfrågor och sedan ha en diskussion om lösning på eventuella problem och skavsår i relationen. 

• Våga visa din sårbarhet. Din partner kommer antagligen att se din sårbarhet som en svaghet men också som en gåva, då det för honom är ett förtroende. Att visa sin sårbarhet är det enda sättet att få din partner trygg med att så småningom kunna visa sin egen sårbarhet.

• Respektera grottvarelsen. När din partner drar sig undan och kryper in i sin grotta respektera hans behov och låt honom vara ifred. Om ni har lyckats etablera spelregler för ert förhållande kan en av de reglerna vara att han är tydlig med att han behöver distans och du respekterar det men han möter samtidigt dig i ditt behov genom att lova att han kommer tillbaka och om möjligt bestämma när.

• Skuldbelägg inte i samtalet utan tala utifrån din upplevelse. Du kan alltid uttrycka hur du känner när han gör si, eller som ofta med de undvikande - när han inte gör så. Din partner är otroligt känslig för kritik. Så håll dig till din upplevelse och undvik orden alltid, du är osv.

• Få din partner, som ställer höga krav på både sig själv och dig, att gå med på att om han känner behov av att påtala något du gjort eller inte gjort som han är besviken på, börja med att fokusera på allt det där du faktiskt gjort som han är nöjd med. Och vise versa naturligtvis. Din partner är sin egen strängaste domare och kommer att ha svårt att ta emot kritik om den inte framföra i form av en inbakad pizza dvs inlindad i beröm. 

 

Om du själv är en person med denna anknytningsstil kan du säkert ta hjälp av tipsen ovan. Men det första steget är kanske att acceptera att det är så och försöka överkomma begränsningarna genom att t ex stanna kvar i en situation som du upplever som obekväm eller överväldigande känslomässigt. Jag vet att det är obehagligt men tvinga dig att berätta intima och privata saker om dig själv för din partner. Hur det var när du växte upp, hur du känner dig ensam, vad du önskar osv. Ta lite i taget men dela en privat sak varje tillfälle ni ses. Du kan ju börja med att fråga om hon känner till anknytningsteorin, och avslöja att du tror att du är en otryggt-undvikande person, men att du jobbar på det. Du kommer säkert tycka att det är jättejobbigt men det kommer att bli värt det i slutändan.