På lokaltidningens framsida kan vi läsa att barn kastade sten och sköt pilbåge på änderna i Söderbysjön. En tonårsflicka försökte hejda barnen men en andunge träffades av barnens stenar, andmamman skrek i panik och andungen dog.
Likande situation har jag sett alltför ofta. Många gånger små barn som springer in i en flock fåglar och de vuxna ler. Men jag förargas över föräldrarnas bristande tankeförmåga och bristande fostran. För vi vuxna måste ta vårt uppdrag på allvar. När barnet springer in i flocken fåglar, måste vi samtala med barnet, berätta för barnet att hon eller han skrämmer fåglarna fast han eller hon inte avsåg att göra det. Fråga om han eller hon skulle bli rädd om det kom en jätte och sprang in i lekparken där hon eller han leker. Detta kan man göra utan att skälla, utan att ge skuld. Bara göra barnet medveten om sin egen påverkan.
För alla vi som är föräldrar har i uppdrag att göra barnen redo för vuxenlivet så att barnen en dag kan vara en självständig del av ett fungerande samhälle. För att lyckas med det uppdraget måste vi lära våra barn att för det första älska sig själva och för det andra att vara empatiska. Om barnen inte får lära sig att vara empatiska mot de som är mindre och svagare än vad de själva är, som t ex en andunge, så kommer de inte heller att kunna känna empati för sig själva eller sina kamrater. Eftersom samhället ser ut som det gör blir det extra viktigt att lära sina söner detta.
Med sina föräldrars vägledning kan de titta på en andfamilj och fascineras över livets mirakel och skapelsens skönhet. De kan få känna sig betydelsefulla genom att få vara med och mata fåglarna.
Men om föräldrarna släpper barnen utan kontroll, låter dem bara röja och ursäktar allt med axelryckning och ordet pojkstreck, så bli då inte förvånad när barnen blir stora och våldsverkare. Det fungerar ju inte riktigt så att de vaknar en dag och blivit plötsligt empatiska.
Den här gången var det en andunge. Vad blir det nästa gång? En katt? Gången efter det? Tillslut blir det en kamrat som sparkas ihjäl av en grupp unga män som tycker att kamraten avviker från normen. Kanske var han homosexuell eller kanske var han av "fel" etnisk bakgrund. Alla som kastar sten på en and kanske inte växer upp och blir våldsmän som tur är, men du kan hoppa upp och sätta dig på att alla våldsmän en gång i tiden har kastat sten på en and!
Om du är förälder, underskatta inte din roll. Du är så viktig! Lär ditt barn den rätta vägen, kärleken och empatins väg, så kommer ditt barn att följa den vägen hela sitt liv. Först och främst måste man självklart möta barnet med kärlek och empati, men sen måste vi också lära barnet att det är viktigt, att barnets egna handlingar har konsekvenser och skrapar reaktioner hos omvärlden. Då växer det upp fina kärleksfulla medkännande människor som förändrar världen till det bättre!