I varje tid, samhälle och grupp bildas det på ett faktiskt plan och på ett psykologiskt plan en rangordning. Det är typiskt för flockdjur, som vi människor är.
I vargflocken finns en tydlig hierarki.
I de flesta av dessa rangordningar har sorteringen varit på basen av styrka och resurser som ger makt. Den som har styrkan att slå ner de andra eller den som har resurser att kontrollera de andra med är den som tar makten. Makt definieras av sociologer som något förenklat kan beskrivas som att makt är något A har när A kan få B att göra något som B inte vill.
Därav könsmaktsordningen. Män som oftast är starkare fysiskt sett än kvinnorna och har historiskt haft ensamrätt till resurserna, har därför fått makt över kvinnorna.
I större makrovärldar, finns tydliga roller för rangordningen och tydliga regler för hur rangordningarna tillsätts. T ex stadsminister och kung. Du blir idag vald till stadsminister och född till kung eller drottning. Ingen ifrågasätter väl deras rang, även om många önskar en annan stadsminister och andra vill avskaffa monarkin.
Basen för rang är ofta enkel, då våld inte fungerar längre i vårt demokratiserade samhälle (om man inte tänker nationer med övervåldsförmåga) ligger den våldsamma inte högt på skalan. Men däremot fungerar fortfarande resurser. Den som besitter stora resurser får fortfarande makt. Dvs. de rika. Och det är därför de gärna visar sin rikedom med statusprylar, för att du och jag ska förstå deras rang. Ju mer resurser ju mer makt. Men även andra sorteringsmekanismer fungerar. Kändisskap till exempel. En människa som blivit ordentligt känd åtnjuter vissa privilegier och en hel del inflytande. Den personen behöver ju inte nödvändigtvis vara rik.
Det finns också massor av mikrovärldar, där grupper bildas och rangordning lika så, oftast helt utan att vi ens märker det. Det blir så överallt t ex. på skolgården, på fritidsgården, på arbetsplatser, på karaokebaren, i kyrkan, bland kompisgäng och i stallet. Ibland blir dessa grupper mer permanenta och ibland bara tillfälliga. Olika sorteringsmekanismer blir gällande i olika mikrovärldar vilka ger upphov till olika status i gruppen. Att sjunga fantastiskt ger upphov till hög status i karaokebaren men har ingen som helst bäring i stallet. (Men även om du sjunger fantastiskt men saknar den där goda självkänslan i magen kommer du inte att få hög status). Att vara snygg tar dig långt i många grupper men räcker inte på egenhand utan måste kombineras med andra egenskaper och förmågor.
En bra och välfungerande grupp tar hand om och beskyddar sina omega, medan en destruktiv grupp med hög ångestnivå alltid angriper sina.
Men i Yasmins värld imponerar inte styrka eller resurser. I Yasmins mikrovärld är sorteringsgrunden helt annorlunda. Jag blir föga imponerad av rikedom, fysisk styrka, eller status. Därför vägrar jag underordna mig i sådana fåniga statussystem och det har jag gjort så länge jag kan minnas. Tro nu inte att jag går runt och är antagonistisk, för det är jag inte. Jag gör min plikt och låter resten bero. Men i min värld handlar det bara om att förstå och kunna se sanningen. Sanningen om dig själv och sanningen om hur saker hänger samman.
Liknelsen om tavlan:
Som om sanningen vore en oerhört detaljerad tavla, i alla mönster, färger och nyanser möjliga. Under livet när vi mognar så att säga förbättras synen, vi tar bort fler och fler skygglappar, och kunskapen fördjupas, vilket gör att man ser mer och mer detaljer i tavlan.
De har ju funnits där hela tiden men vi har inte tidigare haft förmågan att de dem. För det har att göra med oss, med vår syn, vårt färgseende och vår kunskap om mönster, färger och nyanser. Hur mycket av tavlan vi ser beror ju givetvis dels på medfödd syn och medfött förstånd men också på vart man börjat, hur man gått och hur man trängts, varifrån man står när man tittar på tavlan, vilka skygglappar man har och hur ljust det är i lokalen.
Men efter som tavlan kanske inte alltid är smickrande och ibland t o m smärtsam att se är det många som bara vägrar. De har sina skygglappar på och de tänker inte ta av dem. De vill inte heller erkänna att de har skygglappar och tycker du är dum och påstår att du ljuger om du påtalar tavlans existens. Rädsla är vad som hindrar dem.
I Yasmins värld är alfa de som ser mest av tavlan för de äger mest av sanningen. Glädjen i att träffa någon som sett samma färger och mönster som man själv har gjort är stor! Och ofta kan det vara så att människor ser nyanser och mönster som jag missat, då kan de visa mig dem och jag kan visa det jag sett. Och vi växer av utbytet. Fantastiskt!
Ibland kan jag möta någon som jag förutsätter har en god syn, och har upptäckt mycket av tavlan. Som när jag dejtade en ung professor i Sociologi. Men allt han gjorde var att referera vad alla andra teoretiker tänkt ut. Och till en början tyckte jag att det var imponerande med någon som kunde så mycket, men sen upptäckte jag att han inte hade en endaste egen tanke. Han var lite som att dejta en uppslagsbok. Det gick ju bort. Ibland kan den mest klarsynte vara en obildad men orädd vanlig undersköterska. Eller bara en alldeles vanlig förortsprinsessa.
PS. Jag hoppas att du har läst inlägget Ödmjukhet. Om inte kanske du fått allt om bakfoten när du läste Alfa och när du läser ovan...DS: