Myter som inte har några forskningsstöd blir alltså:
-
Vackra människor är lyckligare
-
Kärleksförhållande är vägen till lycka
-
Pengar och materiella saker ger lycka
Vackra människor är lyckliga människor... Den här myten har ett visst säljvärde! Har läst någonstans att skönhet är en av världens mest lukrativa branscher. Hur många timmar ägnar vi inte åt att vara allmänt missnöjda och försöka piffa…
Jag är rädd at jag är precis lika fåfäng som alla andra, men inte så extremt fåfäng så att jag skulle lägga mig under kniven. Jag har full förståelse för de som har missformationer att ta bort eller stora komplex över någon kroppsdel och blir socialt hämmad av dem. Och kanske är det lite orättvist att jag yttrar mig när jag själv är nöjd med mitt utseende. Men jag tänker på den stora kategorin som genomgår kosmetiska operationer fast de har en helt normal kropp och ett helt normalt utseende och inte stora psykiska komplex. Utan bara vill ha, jag vet inte, rakare näsa, större bröst, fylligare läppar, mindre rynkor osv. Har sett alltförmånga exempel på människor som ser nästintill groteska ut efter de kirurgiska ingreppen de utsatt sig själva för.
Vad alla dessa människor egentligen vill, är det inte att bli lyckliga? Och har de då inte kopplat sitt utseende till den lyckan någonstans? Men vackra människor är inte lyckligare… Kanske ökar de sin chans till att attrahera en partner, men kärleksförhållande
är inte en snabblösning och vägen till lycka. Ett utseende är ju som viktigast när man träffar någon första gången. Håller man sig välvårdad (ren och hel) så är inte utseendet så intressant i längden. Det är så mycket annat som ska fungera.
Att hitta den rätta/rätte skulle göra mig lycklig... De flesta av alla sånger handlar om kärleken, de bästa av alla sagor lika så… Men hur är det. Blir man lycklig av romantik? Nja.
Ett bra kärleksförhållande och då tänker man ett som är tillfredställande över lång tid (för alla kan ju vara tokkära en kort tid och bli lite hög på det) är en komponent av lyckoekvationen men inte en förutsättning eller villkor för den.
Men forskningen säger att ju lyckligare vi är när vi träffar vår partner dess högre är chansen att förhållandet blir lyckligt. (Nu menar jag inte momentan lycka som när man vinner en tävling och är glad en liten stund utan jag pratar ju om när lyckan är normaltillståndet man återgår till efter en kort besvikelse). Matematiken är väldigt simpel. Är du i grund och botten en olycklig människa kommer du att fortsätta vara det även i ett förhållande. Men är du en lycklig människa så kommer du att fortsätta vara det även i ett förhållande. Tänk efter en stund på alla förhållanden runt omkring dig i din omgivning. Alla skillsmässor.... Alla är inte lyckliga. De som är det, var de inte ganska lyckliga innan förhållandet?
Rika människor är lyckliga... Myten om rikedom och materiell standard. Ja, den predikas ideligen i vårt samtida konsumtionssamhälle. Vi jobbar halvt ihjäl oss för att bli rikare.... Men forskningen visar obönhörligt att så länge basbehovet alltså mat för dagen var uppfyllt så spelar rikedom ingen roll för lyckan. Socialt kan det ha en stor betydelse om man avviker från sin egen grupp. Alltså är man ensam i sin egen grupp om att ha mycket lite pengar, blir det jobbigt. Men om alla i ens grupp har det likadant och basbehovet är uppfyllt så spelar pengar ingen roll. Så, nej vi blir inte lyckliga av pengar eller av prylar… Konsumtionsideologin stämmer inte. Pengar är inte lycka.
Däremot kan olyckan vara avsaknaden av pengar för basbehoven. Det är till och med så illa att ju mer du tror att pengar gör dig lycklig desto olyckligare blir du! Kärleken till pengar är roten till allt ont.
Pengarna kan köpa dig mycket, men du kan inte ta med dem in i himmelriket, och det blir knivigt att komma in!
Gemensamt för dessa tre myter är att lyckan kommer utifrån.