I världen vimlar det av inbilska människor. Människor som tror att de är eller kan något som de inte alls är eller förmår.
Det är så vanligt att det har fått ett vetenskapligt begrepp "Dunning–Kruger-effekten" vilket är en felaktig självbild, en kognitiv förutfattning om självet (kognitiv bias) som innebär att den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att denne är inkompetent. Detta får till följd att inkompetenta överskattar sin kompetens i högre grad än vad kompetenta gör. Samtidigt tenderar personer med hög kompetens att underskatta sin relativt höga kompetens gentemot andra, vilket leder till antagandet att det som är lätt för den kompetente också är lätt för andra.
David Dunning och Justin Kruger (Cornell University) sammanfattar: "Den inkompetente har felaktig uppfattning om sig själv, den kompetente har fel uppfattning om andra."
Det är lätt att tro att alla är som jag är. Jag slutar personligen aldrig förvånas över hur folk inte är som jag, och inte tänker som jag (eller inte tänker alls) och får lov att påminna mig själv om detta hela tiden.
I arbetslivet blir detta ofta väldigt frustrerande. Folk som tror dom kan men som faktiskt inte kan, förstår inte att de inte kan och därför inte heller att de behöver lära sig. Även chefer som har ett utanförperspektiv kan lätt tro att medarbetare kan,
när de inte kan, så de belönar den okunnige. Och när den kunnige försöker göra chefen uppmärksammad på okunskapen blir den kunnige till den knepige i chefens uppfattning. Och om skillnaderna är stora inom gruppen och majoriteten inte är så kunniga
blir de kunniga knepig även i gruppens uppfattning.
I dejtinglivet kan detta vara en av de mest motbjudande och samtidigt vanligaste problemen. I min erfarenhet är det främst män som är inbilska. De tror sig själva vara ett riktigt kap när de egentligen är en riktig lufs. För kvinnorna blir det uttröttande
och får oss att ge upp. I bland undrar jag om det är en konsekvens av alltför curlande mödrar som sett sin lille pojke med allmänt önsketänkande hela livet.
Personligen så har jag verkligen upptäckt att ju mer jag förstår inom alla ämnen, desto mer förstår jag hur mycket det finns som jag inte alls förstår. Vilket föder en ödmjukhet inför alla individers egen resa, kunskap och utmaningar.
Vi kan alla bara göra vårt eget bästa på den vandring vi gör.
