Inom psykologin finns en teori utformad av John Bowlby och förfinad av Mary Ainsworth och senare vidareutvecklad av Mary Main, som kallas för Anknytningsteori. Teorin utgår i från det faktum att barnets behov av att knyta an till sin primära vårdare är grundläggande för överlevnaden.
Lite förenklat handlar det om det sätt som individen knyter an till sin primära vårdare, vilket oftast är mamman (och för enkelhetens skull skriver jag mamman resten av texten) under första levnadsåren och hur detta blir en del av personligheten som sedan präglar individens nära relationer och intimitet resten av livet.
Fyra anknytningsmönster
För att avgöra anknytningsstil genomförs experiment med mycket små barn, där mamman och det lilla barnet sitter i ett rum och barnet är upptaget av leksaker. Mamman lämnar rummet i några minuter och kommer sedan tillbaka. Och man tittar på barnets reaktion när barnet märker att mamman gått och beteende när mamman återkommer.
1, Vid en trygg anknytning, gråter barnet och blir stressat när mamman lämnar rummet, kommer nära mamman och söker tröst när mamman kommer tillbaka, och lugnar sig snart och återgår till sin lek.
Egentligen finns bara två anknytningsstilar - trygg eller otrygg. Men man kan säga att den otrygga anknytningen har tre olika uttryck, baserat på olika strategier barnet hade för att hantera den otrygga anknytningen.
2, Otrygg-undvikande, där noterar barnet att modern lämnar rummet, och när modern kommer tillbaka uppvisar inte barnet någon speciell reaktion, utan sitter alltjämt kvar och fortsätter leka med sina leksaker som om inget hade hänt.
3, Otrygg-ambivalet, där blir barnet förtvivlat när det upptäcker att mamman lämnat rummet och kastar sig i famnen på modern när hon återkommer och vägrar släppa taget utan klänger sig fast och är ganska otröstligt.
4, Otrygg-desorganiserad, är när barnet är otryggt på så vis att modern är både den som barnet ska knyta an till och söka tröst hos men också den som skrämmer barnet. I experimentet såg man att när modern kommer tillbaka kan barnet närma sig modern för att sedan söka avstånd igen, eller sätta sig i moderns knä men hålla ansiktet frånvänt från mordern. De desorganiserade anknytningarna är de svåraste. De är de barn som är traumatiserade och mest ensamma och otrygga.
Gemensamt för de otrygga anknytningarna är att det är samma bakomliggande sår, känslor och rädslor - detta utifrån perspektivet att alla barn har samma grundläggande behov av anknytning, närhet och trygghet.
Du och jag
Vi önskar nog allihopa att vi har en trygg anknytning. Och att vi därav har lätt att skapa sunda, balanserade och trygga nära relationer som vuxna. Men sanningen är att långt ifrån alla av oss, ja faktiskt bara hälften av oss, har haft den turen. Och för oss andra som haft en otrygg anknytning av något slag, och sen kunna bryta dessa mönster är inte lätt, men inte heller omöjligt.
Min avsikt är att skriva om var och en av dessa anknytningmönster och intima relationer i vuxen livet. Och kanske vad man kan göra för att bryta osunda mönster och inte minst hur man kan ha en god relation med en person som har en otrygg anknytning.
Hur tror du att du skulle ha betett dig i detta experiment om du var barnet? Svaret finns att finna i mönstret av hur dina nära relationer sett ut i samspelet som vuxen.
Självtest
Gör gärna ett test och se vilken anknytningsstil du har. Men svara ärligt, inte hur du vill eller tycker att det borde vara.
Enkelt på svenska: https://veckorevyn.com/halsa/test-anknytningmonster-hos-vuxna/
Lite mer djupdykning på svenska: https://battrerelationer.typeform.com/to/t6gbpU
Bra test på engelska: https://attachment.personaldevelopmentschool.com/
Lite kuriosa
Det är inte bara människor som knyter an och skapar olika anknytningsmönster. Det samma gäller för de flesta däggdjur. I en studie publiserad i Current Biologi finner K R Vitale, A C Behnke och M A R Udell att det samma gäller våra huskatter som knyter an till sina ägare. I publikationen finns även en film från experimentet som visar katternas olika anknytningsstilar. Se länk: